Nu har jag vart "hemma" i tre veckor och detta blir mitt sista blogginlägg på denna blogg. De sista dagarna i London packade jag mina resväskor och fixade det sista jag behövde innan onsdagen (21 december) då jag skulle flyga hem. Tisdagen dagen innan så spenderade jag min tid med flickorna, vi åkte till Battersea Park och jag tog in varje sekund av det. På kvällen åkte vi till en lite finare restaurang och åt vår sista middag tillsammans.
Jag gav mina värdföräldrar min present till de och de blev riktigt glada och T ville använda fotoalbumet till en stickerbok men det sa mina värdföräldrar absolut nej till.
Jag ville ha fotoalbumet för mig själv med alla fina bilder på flickorna. Av min värdfamilj fick jag en planeringbok och en jättefin penna från Kikki.K som är svenskt men inte finns i Sverige och en magnet med en bild på flickorna.
Vi pratade mycket om min tid i England och det var då tanken kom om jag har gjort rätt val. Väl hemma öppnade jag kortet jag fick av min värdfamilj och tårarna bara rann, det var så fint skrivet och jag såg inte framemot nästa dag. Jag somnade runt 11 på kvällen och vaknade upp kl 2 på natten och kunde inte somna så det blev inte många timmars sömn. Jag körde flickorna till arty party och sa hejdå där. Jag tror inte de riktigt förstod att det var sista gången de såg mig innan jag skulle flyga hem. Min taxi kom runt 12 tiden och jag gav mina värdföräldrar en kram innan jag åkte. Taxichauffören var hur trevlig som helst och vi hade en trevlig pratstund till flygplatsen Heathrow. Jag kom lite väl tidigt till flygplatsen men bättre det än sent, passade på att packa om mina väskor lite grann så jag inte behövde ta med för mycket i mitt handbagage även om jag fick ha 23kg i handbagaget så vill man helst slippa bära med sig för mycket. Jag checkade in mina två tunga väskor och sedan blev det lite shopping innan jag gick vidare till gaten där mitt flyg skulle gå ifrån och det blev så att jag checkade in mitt handbagage då det redan var många väskor på flyget, jag tänkte att det kan jag lika väl göra för jag skulle ändå få vänta på mina två andra väskor.
Flygresan gick bra och personen som satt bredvid mig på planet fick jag en trevlig pratstund med, tiden gick fortare och han sa till mig att det låter som att du kommer komma tillbaka till London snart för det låter som ditt hem. Väl framme på Landvetter var min första tanke vad gör jag här, det här är inte hemma för mig längre. Efter passkontrollen var det bara att invänta på väskorna, mitt handbagage kom först, sedan efter en stund slutade bandet att gå. Det var cirka 30 personer som väntade på sina väskor. Alla tog en nummerlapp och till slut tog jag också en, jag var den sista som väntade på att få berätta min adress och det men jag behövde inte det. För efter 1 1/2 timme fick jag äntligen mina väskor, alla väskor kom men de flesta åkte hem utan sina väskor med en lapp istället för de skulle få de hemskickade, alla trodde att väskorna var kvar i London men det var de icke.
Jag blev glad att jag fick alla mina väskor för trodde verkligen att de var borta, jag fick panik och var orolig för att pappa och Joachim skulle bli irriterade på mig då de fick vänta så länge på mig, sedan var jag trött då jag hade bara sovit runt 3 timmar. Det gick väl bra när jag mötte de och de var inte sura som jag trodde. Mycket gråt blev det de första dagarna, kände verkligen att jag inte hörde hemma i Sverige och känner det fortfarande även om det har gått 3 veckor. Jag har inte varit mig själv känner jag och hoppas verkligen att jag hittar mig själv igen. Jag försöker komma på vad jag vill och det är inte lätt. Men jag har några funderingar. Jag ångrar inte mitt beslut att jag blev au pair och nu när jag sitter här tänker jag på om jag aldrig hade åkt skulle jag vart utbildad förskollärare antagligen. Att flytta till England var det bästa beslutet jag har gjort, det har inte varit enkelt heller men livet kan inte alltid vara lätt, en berg och dalbana är det. Det jag saknar med England är faktiskt allt men inte att jobba som au pair igen, familjen var jättebra och sånt men jag var ändå trött på vissa saker och är glad att jag tog beslutet med att lämna de. Men det betyder inte att jag hatar de, ärligt talat saknar jag de fruktansvärt mycket och det trodde jag inte skulle hända, trodde mer att jag skulle sakna de men inte såhär mycket jag gör nu. Jag saknar också att köra bil i London konstigt nog. 869 dagar bodde jag i England och nu bor jag i Sverige och ska påbörja mitt nya kapitel här.
Jag gav mina värdföräldrar min present till de och de blev riktigt glada och T ville använda fotoalbumet till en stickerbok men det sa mina värdföräldrar absolut nej till.
Jag blev glad att jag fick alla mina väskor för trodde verkligen att de var borta, jag fick panik och var orolig för att pappa och Joachim skulle bli irriterade på mig då de fick vänta så länge på mig, sedan var jag trött då jag hade bara sovit runt 3 timmar. Det gick väl bra när jag mötte de och de var inte sura som jag trodde. Mycket gråt blev det de första dagarna, kände verkligen att jag inte hörde hemma i Sverige och känner det fortfarande även om det har gått 3 veckor. Jag har inte varit mig själv känner jag och hoppas verkligen att jag hittar mig själv igen. Jag försöker komma på vad jag vill och det är inte lätt. Men jag har några funderingar. Jag ångrar inte mitt beslut att jag blev au pair och nu när jag sitter här tänker jag på om jag aldrig hade åkt skulle jag vart utbildad förskollärare antagligen. Att flytta till England var det bästa beslutet jag har gjort, det har inte varit enkelt heller men livet kan inte alltid vara lätt, en berg och dalbana är det. Det jag saknar med England är faktiskt allt men inte att jobba som au pair igen, familjen var jättebra och sånt men jag var ändå trött på vissa saker och är glad att jag tog beslutet med att lämna de. Men det betyder inte att jag hatar de, ärligt talat saknar jag de fruktansvärt mycket och det trodde jag inte skulle hända, trodde mer att jag skulle sakna de men inte såhär mycket jag gör nu. Jag saknar också att köra bil i London konstigt nog. 869 dagar bodde jag i England och nu bor jag i Sverige och ska påbörja mitt nya kapitel här.
Här kommer en del jag hunnit med under min tid i England
- Träffat nya underbara personer
- Åkt på road trip genom Storbritannien (Oxford, Stratford-upon-Avon, York, Edinburgh, Manchester, Cardiff, Tintagel, Bath, Stonehenge och Windsor)
- Besökt andra ställen än bara London (Brentwood, Shenfield, Colchester, Chelmsford, Kelvedon, Billericay, Basildon, Canterbury, Cambridge, Brighton och Tunbridge Wells)
- Tagit tåget till Paris
- Besökt Disneyland i Paris
- London Eye
- London Dungeon
- Sea Life
- Warner Bros. Studio Tour London
- BBC Broadcasting House Tour
- Sky Garden
- Tower of London
- St. Paul's Cathedral
- Monument to the Great Fire of London
- Madame Tussauds
- London Zoo
- Battersea Zoo
- WWT London Wetland Centre
- Museum (British Museum, Natural History Museum, Science Museum, Museum of London, Victoria and Albert Museum, National Gallery, National Portrait Gallery, Horniman Museum, Tate Modern, Tate Britain, Saatchi Gallery, Kenwood House och Imperial War Museum)
- Musikal/Pjäs (Romeo and Juliet och Wicked)
- Konserter (Capital's Summertime Ball 2015,2016, The Script, The Vamps, One Direction, Augustana, Little Mix, Macklemore and Ryan Lewis och Robbie Williams)
- Inspelning av tv-program (The X Factor, Britain's Got Talent och The One Show)
- Träffat kända personer (Union J, Little Mix, Dermot O'Leary, Charlotte Crosby och Andrew Garfield)
- Sett kända personer (Jason Derulo, Daniel Radcliffe, Helena Bonham Carter, Jamie Campbell Bower, Nick Grimshaw, Nigella Lawson, Ellie Goulding, Douglas Booth, Joe Sugg, Caspar Lee, Joshua Pieters, några från The Only Way is Essex, Lucy och Lydia Connell)
- Tatuerat mig
Jag har självklart sett alla fina byggnader, platser och det finns nog mycket mer jag har gjort men som sagt kommer jag inte på det nu. Min blogg kommer finnas kvar och om ni har några frågor är det bara att höra av sig, jag hoppas ni har gillat att läsa min blogg även om uppdateringen inte har vart den bästa. Min kärlek till England kommer aldrig att försvinna, kommer alltid finnas i mitt hjärta och kommer resa tillbaka så ofta det går. Som jag nämnde tidigare är detta det bästa beslut jag har gjort och aldrig trodde att jag skulle få uppleva såhär mycket.
Nu tackar jag för mig och glöm ej att följa era drömmar, det är aldrig omöjligt om man verkligen vill något, ge inte upp, livet är som sagt en berg och dalbana men det kommer bli bra till slut vilket val ni än gör.