Jag har inte bloggat på ett tag och anledningen har vart för att jag var hemma i Sverige. Det blev ett litet uppehåll med bloggandet. Men nu ska jag försöka komma igång med det igen. Innan jag flög hem till Sverige var jag med Cassie, vi hade det riktigt trevligt som vanligt. På söndagen den 2 augusti då jag flög hem var planet såklart försenat som vanligt. Det slutade med att jag var hemma väldigt sent i Vänersborg. När jag var hemma tog jag det mest lugnt och försökte träffa de personerna jag ville. Det kan bli lite svårt när de flesta arbetar men jag uppskattar ändå att de tar sin tid att träffas fast de kan ha annat för sig. Det är riktiga vänner. Man har alltid något att göra i livet såsom jobb, skola men bara för det kan man ta sin tid till annat och det uppskattar jag verkligen. Vilket tråkigt liv man skulle annars ha.Dagarna innan min födelsedag träffade jag Caroline en hel del. På min födelsedag åkte jag upp till mamma och det blev ett besök hos frisören. Dagen efter blev det att följa med till mammas arbete och det var roligt att kunna få se hur hon jobbar. Lördagen åkte jag hem tillbaka till Vänersborg. Pernilla överraskade mig med ett litet kalas, jätteroligt var det men det var lite tråkigt att Caroline och Johanna inte kunde komma. Man kan inte hjälpa när man får magsjuka som Caroline fick. Men jag fick träffa henne två andra dagar. Man får vara glad för de lilla man har. Jag blev iallafall jätteglad och det var en av de bästa födelsdagarna jag har haft. Den bästa var nog när nästan hela familjen var samlad. Pernilla var den enda som saknades. Men det går nog inte att förklara hur trevligt vi hade det.
Det hände inget speciellt men det var ju att vi var samlade. Jag skulle inte nog kunna vara mer tacksam för de personer jag har i mitt liv. Inte många vänner har jag heller men de jag har är helt underbara personer.
Jag vill också tacka alla för allt såsom presenter och tiden ni la ner på att vara med mig. På fredagmorgon skulle jag flyga hem till London och kvällen innan satt jag inne på mitt rum och grät. Jag kände att jag inte ville åka tillbaka. Det är många tankar som kommer upp i huvudet på en. Sista gången jag fick se Therese mage med tvillingarna i, känna de röra sig, nästa gång jag är hemma är de ute i stora världen. Känns konstigt och man tänker mycket på alla andra också, hur kommer de ha det nu. Men det kommer gå bra med alla, det vet jag. Flyget var försenat som vanligt men jag landade ändå en bra tid. Och det kändes som vanligt igen när jag kom tillbaka, inget gråtande, detta land känns verkligen som mitt hem. Efter jag hade lämnat mina väskor hemma åkte jag in till centrala London för att träffa Emilia och Emely. Det blev många timmar på Primark och jag avslutade kvällen med att äta middag med de på T.g.i.f efter det drog jag mig hemåt för att jag var så trött. På lördagen vaknade jag upp med huvudvärk men mådde bättre på eftermiddagen. Jag träffade Louise och fick äntligen träffa hennes föräldrar. Det går nog inte att förklara hur underbara de var, så snälla och trevliga. Vi gick runt och kollade på alla kända platser i London. Vi avslutade med middag på Nando´s. Jag hoppas jag får träffa de igen innan de åker tillbaka hem till Sverige. Jag möttes av min värdfamilj när jag kom hem och de var väldigt glada över att få se mig. Jag berättade för S att mina kusiner var bekräknade i november och hon sa åh jag hoppas de blir födda på min födelsedag. Sedan hade T tydligen frågat hela tiden när de var bortresta hur man sa vissa ord på svenska. Sedan hade hon försökt lära de andra svenska, hon hittade på egna ord för de frågade mig om de stämde. Jag fick ett riktigt gott skratt. På söndagen åkte jag in till Shenfield för att hjälpa Cassie med hennes väskor, hon ska tyvärr flytta hem igen till Australien. Det fungerade inte riktigt. Så himla tråkigt är det och jag fick fina presenter av henne fast det bästa var nog kortet med alla de fina orden. Jag började gråta så jag vet när september kommer, kommer det bli riktigt jobbigt. Jag kommer ihåg när Emilia och Emely flyttade tillbaka till Sverige och jag var ledsen i flera dagar. De kommer fortfarande att jag får perioder jag saknar de. Jag och Cassie åt lunch på Five Guys och herregud drickorna där, de hade runt 100 olika smaker att välja mellan. Det fanns coca cola hallon, cola apelsin alltså alla smaker verkligen. Det var faktiskt riktigt gott, det är sådana hamburgare jag gillar. Cassie fick träffa min värdfamilj också innan hon åkte vidare till Heathrow för att möta upp hennes bästa vän från Australien.
Idag började jag arbeta igen och jag hade längtat faktiskt. Jag och flickorna hade det riktigt roligt idag, blev simning och cykelträning, S håller på att lära sig att cykla och riktigt duktig är hon. Det blev en lång dag idag men det gjorde mig inget för jag gillar detta. Flickorna är helt underbara och vi har det väldigt roligt ihop.
Idag började jag min arbetsdag med att hjälpa flickorna och fixa lunch till de innan vi åkte till lägret de ska vara på i en vecka. Efter två minuter i bilen kommer nyheterna på och de berättar att One Direction ska splittras och ta paus i ett år, stackars S började gråta och grät hela vägen till lägret. När vi var framme ville flickorna att jag skulle stanna ett litet tag och efter det passade jag på att hjälpa min värdmamma med lite sysslor och nu tar jag bara det lugnt innan jag behöver börja jobba igen.
