Mitt äventyr i England

Jag är så trött och det verkar som jag bara har ledigt på helgerna. På måndagar och tisdagar jobbar jag från kl 7:30 till ca 20.00 det beror på när föräldrarna är hemma. Jag känner nu att jag inte har riktigt någon ork längre. Jag vill bara gråta och det betyder väl att jag inte är så stark. Men jag har mejlat min kontaktperson och efter det ska jag försöka prata med familjen om detta för jag vill vara kvar men jag känner att typ 50 timmar per vecka är för mycket för min del. Ha det bra så ska jag försöka blogga igen snart och då ska det kanske inte bli sådana här inlägg.

Jag ska försöka bli bättre men jag vet inte vad jag ska skriva om och inga bilder har jag inte tagit heller. Jag brukar ju använda min telefon men nu när den är död så väntar jag på att mamma ska skicka sin gamla. Men det tar lite tid och det är jobbigt. Jag önska jag hade den nu. Inget verkar ju fungera för mig längre, spotify fungerar inte och jag vill gärna ha musik att lyssna på speciellt när jag är ute och går. Därför behöver jag en telefon. Jag kan ju välja att köpa en iPhone 5S här för 320 pund men det känner jag nej tack till, jag vill gärna lägga mina pengar på annat. Så som utflykter, presenter och julklappar och sånt. Som det ser ut nu kommer jag kanske hem i en vecka i januari och då blir det att nästan bara packa ner presenter/julklappar. Veckorna går väldigt fort och det är redan snart oktober och mina favoritpersoner födelsdagar. Det jag är mest ledsen för är att jag missar mormors och mammas födelsedag. Jag vet inte vad det är men efter att ha vart här ett tag så känner jag att jag uppskattar livet mer och både längtar tills jag flyttar hem igen men ändå inte. I 6 veckor sammanlagt har jag bott i England. Nästa helg blir det Madame Taussauds med Johanna, en av mina favoritpersoner här i England. Jag har träffat hur snälla au pairer som helst och inte då bara från Sverige. Helgen efter ska jag gå på bio med två nya au pair tjejer, Linnea och Jennifer. Det roliga med Linnea är att hon kommer från Brålanda/Vänersborg. Vi lyckades också köpa biljetter till The Script som spelar i mars i London. Jag har också bestämt mig för om Taylor Swift kommer hit så måste jag gå på hennes konsert, ingen tvekan om det. Jag och Johanna ska också försöka skaffa biljetter till The Vamps. Det kommer nog bli många konserter här i London. Och om One Direction släpper en ny turné måste jag se de också. Jag hoppas att någon snart vill skypa med mig för det hjälper ganska mycket med min hemlängtan. Eller ringa på facebook. Nu har jag både pratat med Joachim och Caroline. Det betyder jättemycket när jag får prata med dem så, det är en helt annan känsla. Och som sagt det hjälper min hemlängtan konstig nog.

Det jag gör när jag jobbar är att ta hand om barnen, tvättar, stryker, lagar mat bland annat. Jag trivs väldigt bra i England men jag saknar Sverige något fruktansvärt. Ni får gärna ge förslag på vad jag kan skriva på bloggen :)

Som ni märker uppdaterar jag inte bloggen så ofta och det beror delvis på långa dagar och att man är trött när man har slutat jobbet. Jag börjar kl 7.30 och slutar när föräldrarna kommer hem och det beror på när tåget är framme. Oftast är de hemma efter halv 8 så det blir långa dagar med 3 barn i åldrarna 2 1/2, 6 (snart 7, den 20 oktober som min mammas födelsedag) och 8 år. Men det är inte så mycket att berätta. Bara att jag har straffat barnen med att ta tv kontrollerna ifrån de. Ni skulle sett första dagen. Då blev det chockade och letade efter de som galningar. Sedan har jag ritat två hundar till pojkarna som de får fylla i varje gång de har skött sig. När den är klar får de en present. Och om jag känner samma känsla som jag gör nu om några veckor blir det nog att komma hem igen. Inte för att jag inte gillar familjen, för jag gillar verkligen familjen men det är väldigt påfrestande att jobba som au pair. Och om jag stannar blir det nog bara ett år även om familjen vill att jag stannar längre. Jag är glad att jag har hamnat i denna familj men jag tror efter allt som hände i den första familjen, har jag blivit rädd och osäker.

Det som är postivt att komma iväg är man uppskattar sitt hem mer och man inser också vad man gjorde själv för fel hemma. Man inser också vilka som fortfarande bryr sig om en och vilka personer man kommer ha fortfarande kontakt med när man är hemma igen. Jag försöker kontakta mina nära och kära så fort jag får tid. Jag uppskattar verkligen när de hör av sig till mig och jag ska försöka bättra mig att skriva först. Kanske inte roligt att läsa om men det händer mer roliga saker på helgerna. Då jag ofta åker in till London som tar 25 min. Nästa gång jag ska dit blir den 4 okrober för då ska jag och Johanna till Madame Tuassuds. Vi har planerat in en hel del vi ska göra faktiskt så det är roligt. Jag försöker hinna med så mycket av London och England så mycket det går :)

Jag glömde berätta idag när vi gick hem från skolan så stannade vi på ett ställe för pojkarna behövde gå på toa. En skolkamrat till dem klättrar upp för räcket och sedan hoppar ner när det kommer en backades bil. Det var väldigt nära en krock och mamman ropade nej till pojken. Men han lyssnade inte och hoppade ändå. Mamman blev jättesur och gav honom en kraftig smäll på kinden. Jag var verkligen i chock för det var riktigt hårt. Och här är det okej men om det hade hänt i Sverige hade det räknas som misshandel. Ska försöka blogga när jag har något mer att berätta men jag försöker mitt bästa :)