Som ni märker uppdaterar jag inte bloggen så ofta och det beror delvis på långa dagar och att man är trött när man har slutat jobbet. Jag börjar kl 7.30 och slutar när föräldrarna kommer hem och det beror på när tåget är framme. Oftast är de hemma efter halv 8 så det blir långa dagar med 3 barn i åldrarna 2 1/2, 6 (snart 7, den 20 oktober som min mammas födelsedag) och 8 år. Men det är inte så mycket att berätta. Bara att jag har straffat barnen med att ta tv kontrollerna ifrån de. Ni skulle sett första dagen. Då blev det chockade och letade efter de som galningar. Sedan har jag ritat två hundar till pojkarna som de får fylla i varje gång de har skött sig. När den är klar får de en present. Och om jag känner samma känsla som jag gör nu om några veckor blir det nog att komma hem igen. Inte för att jag inte gillar familjen, för jag gillar verkligen familjen men det är väldigt påfrestande att jobba som au pair. Och om jag stannar blir det nog bara ett år även om familjen vill att jag stannar längre. Jag är glad att jag har hamnat i denna familj men jag tror efter allt som hände i den första familjen, har jag blivit rädd och osäker.
Det som är postivt att komma iväg är man uppskattar sitt hem mer och man inser också vad man gjorde själv för fel hemma. Man inser också vilka som fortfarande bryr sig om en och vilka personer man kommer ha fortfarande kontakt med när man är hemma igen. Jag försöker kontakta mina nära och kära så fort jag får tid. Jag uppskattar verkligen när de hör av sig till mig och jag ska försöka bättra mig att skriva först. Kanske inte roligt att läsa om men det händer mer roliga saker på helgerna. Då jag ofta åker in till London som tar 25 min. Nästa gång jag ska dit blir den 4 okrober för då ska jag och Johanna till Madame Tuassuds. Vi har planerat in en hel del vi ska göra faktiskt så det är roligt. Jag försöker hinna med så mycket av London och England så mycket det går :)
Jag glömde berätta idag när vi gick hem från skolan så stannade vi på ett ställe för pojkarna behövde gå på toa. En skolkamrat till dem klättrar upp för räcket och sedan hoppar ner när det kommer en backades bil. Det var väldigt nära en krock och mamman ropade nej till pojken. Men han lyssnade inte och hoppade ändå. Mamman blev jättesur och gav honom en kraftig smäll på kinden. Jag var verkligen i chock för det var riktigt hårt. Och här är det okej men om det hade hänt i Sverige hade det räknas som misshandel. Ska försöka blogga när jag har något mer att berätta men jag försöker mitt bästa :)