Tisdag den 23 juni var den stora dagen då jag skulle få se mitt favoritband på Ullevi och jag skulle äntligen få träffa Julia som jag inte hade sett sedan januari. Jag tog ännu en gång tåget in till Göteborg, det blev väldigt många tågresor dessa dagar. Först upp till Arvika, sedan Göteborg och ännu en gång till Göteborg. Jag fick vänta en liten stund på Julia på Centralen då mitt tåg kom in tidigare än förväntat. Jag var både nervös och glad för att träffa Julia. När jag mötte upp Julia såg hon inte riktigt att det var jag för ljuset så det var en liten rolig syn. Vi skulle träffa Johanna också men hon missade tåget så vi passade på att leta efter en present till min värdpappa under tiden. Och jag hittade en present till slut, vi gick till en godisaffär som sålde allt möjligt godis och jag har fortfarande kvar mitt lösgodis som jag köpte därifrån. Jag ville gärna möta upp Emilia, Emely, Johanna och Alexandra innan vi skulle möta upp Johanna. Vi hittade de efter en stunds letande i folkmassan. Emilia och Emely var inte där så Julia hann aldrig träffa de innan hon gick och mötte upp Johanna på Centralen. Efter en kvart kom tjejerna tillbaka och jag kunde inte stanna så länge då jag var tvungen att gå och möta upp Julia och Johanna. Johanna hade inte så lång tid på sig att ses. När jag mötte upp de igen var det väl lite fel att bli sur men jag kände bara att jag var ledsen för det som hade hänt dagen innan. Men vi hade det trevligt och fikade på ett msyigt café. När klockan närmade sig halv 5 ville jag och Julia äta middag innan konserten skulle börja så Johanna tog tåget tillbaka till Vänersborg. Vi åt på en italiensk restaurang som serverade riktig god mat. När vi hade suttit där en ganska lång stund blev det att gå till Ullevi och det som var bra var att vi hade sittplatser så vi kunde komma vilken tid som helst. Vi kom in när The Fooo uppträdde så vi fick höra de lite men vi såg de inte på scenen då vi stod i kö till toaletterna. Vi kom precis ut när de var klara. När vi hade hittat våra platser kände vi att de var perfekta, mitt emellan båda scenerna och inte för högt eller lågt ner.
Vi passade på att ta några bilder på oss själva under tiden vi väntade. Vädret var också bra, det började små dugga lite men slutade lika fort som de hade börjat.
Kvart över 7 kom McBusted ut på scenen och de var riktigt bra faktiskt. På slutet kasta de ut trummpinnar, linnen, lite allt möjligt. De uppträdde med låtarna Air Hostess, Hate Your Guts, Star Girl, Get Over it, Shine a Light, 5 Colours in Her Hair och Year 3000. Under tiden vi väntade på One Direction såg jag Lottie Tomlinson, Louis syster.
Som vanligt var One Direction sena men när de väl kom in på scenen gjorde det inget. De var så duktiga och himla glada också. Man blev verkligen lycklig att se de så glada fast de är bara fyra stycken nu. Vi märkte också att The Fooo var inte så långt bakom oss och att det var två tjejer framför oss som hade fått en bild med de och först trodde vi att de hade träffat One Direction. Men nej de grät för att de hade fått bild med The Fooo. Det var roligt för de men jag kan inte riktigt förstå hur man kan gilla det bandet fast alla är olika. Smaken är som baken. Jag älskade hur killarna var på scenen att de kunde skoja med varandra och bara ha det roligt. På dessa killar kan man verkligen se hur mycket de älskar detta. Det bara lyser om de. Jag älskade deras tal också, speciellt Harrys som ni kan se här:
De sjöng låtarna Clouds, Steal My Girl, Little Black Dress, Where Do Broken Hearts Go, Midnight Memories, Kiss You, Stockholm Syndrome, Ready to Run, Strong, Better Than Words, Don´t Forget Where You Belong, Little Things, Night Changes, 18, Alive, Diana, No Control, What Makes You Beautiful, Through the Dark, Girl Almighty, Story of My Life, You & I, Little White Lies och avslutade med Best Song Ever. Jag och Julia var tvungna att lämna lite tidigare eller vi gick en eller två minuter innan Best Song Ever var över för jag ville inte missa sista tåget som gick vid 23.00. När vi kom ut från arenan var jag väldigt lycklig, skuttade fram och sjöng och gjorde en massa glädjeljud. Folk måste trott att jag var konstig. Vi lämnade arenan vid 20 i och kom fram till stationen kvart i. Snabba var vi allt. När jag var nästan framme i Öxnered ringde jag Joachim och frågade om han kunde möta upp mig men det ville han inte. Tjejen som satt bredvid mig frågade vart jag skulle och jag berättade Blåsut. Hon skulle till Vargön men hon sa att hon kunde köra hem mig för hon ville inte att jag skulle gå hem själv. Hon hade också vart på konserten men haft ståplats och hon berättade att de kom till Ullevi vid 6 tiden på kvällen men fick ändå platser längst fram. Jag var verkligen tacksam att hon kunde köra mig hem. Att det kan finnas så trevliga människor. Jag tyckte dagen blev riktigt lyckad även om jag var trött och hade gråtit en hel del hemma i Sverige, var jag ändå glad att jag åkte hem och fick uppleva denna konserten i Göteborg dessutom. En av de bästa konserterna jag har vart på.